Angeläget angående Kristinebergsprofetian!
(Har tidigare haft ute denna profetia på bloggen men den är värd
att påminna om återigen.)
”Kristineberg
– det lilla gruvsamhället uppe i Lappland, 55 km norr om Lycksele stad – har
fått sitt namn förknippat med ett mångomtalat gruvschakt, en berömd
Kristusgestalt och en lika märklig som gammal profetia.
Kristineberg
var ursprungligen endast en gård, men under dess myrmarker och bergknallar
började man ana mineralfyndigheter. År 1918 företogs malmletning på elektrisk
väg för första gången i Sveriges historia med framgång. Snart lokaliserades
rikliga och värdefulla malmtillgångar på djupet. Mera om fattande
undersökningsarbeten igångsattes 1935, och år 1940 startades brytning i stor
skala. En liten gruvstad växte upp. Gruvorna ägs av Boliden Gruv AB. Man
utvinner svavelkis. Koppar, zink och något guld. En 96 km lång linbana – den
längsta i världen – byggd 1942 – 43, transporterar 1000 ton malm dagligen från
gruvan förbi ”guldstaden” Boliden ner till Rönnskärs smältverk.
Vissa
av gruvorterna ligger på 500 m djup. Malmen utgörs till övervägande del av
svavelkis med stundom hög halt av kopparkis. En mindre del är zinkmalm. Flera
malmlinser förekommer, vilka omges av klorit- och sericitkvartsiter. Dessa är
omvandlade porfyrbergarter, som tillhör leptitformationen. Denna i sin tur
anses av geologerna utgöra de urbergsområden, som är berggrundens och
jordskorpans äldsta kända formationer. Leptitformationen innesluter huvudmassan
av malmerna och utgör på grund härav urbergets ekonomiskt viktigaste del.
Sericitkvartsiten
är en glimmermineral med utpräglad spaltbarhet, så att den lätt kan klyvas i tunna,
genomskinliga blad, som är elastiska och glänsande.
Kristinebergsgruvans
största hemlighet och ”rikedom” bestod dock inte i, att dess innandöme
tillhörde ”berggrundens och jordskorpans äldsta formationer”, eller att de
hänför sig till ”urbergets viktigaste del”, eller att den gömmer den
silverglänsande sericitkvartisiten. Mer än sitt guld har Kristinebergsgruvan
blivit berömd för en annan sak, nämligen...
Den
silverglänsande Kristusbilden (se bild nedan)

Den
29 november var en märkesdag för bergsprängarna i Kristineberg. I sitt enahanda
arbete lät de det ena skottet efter det andra gå i borrhålen. Men så hände det,
plötsligt och överväldigande. Ett sprängskott gick liksom tusen andra.
Men!
När
sprängdammet lagt sig och arbetarnas strålkastare åter började spela över den
vägg, där flera borrhål skulle placeras, ryckte man till sosom vid en chock. En
strålande, silverskimrande Kristusgestalt framträdde på bergsväggen likt ett
förnämligt konstverk.
Den
silverglänsande sericitkvartsiten, som gestaltade den ljusa Kristusbilden,
avtecknade sig vackert mot den omgivande mörka kloritkvartsiten. Den tre meter
höga gestalten gjorde ett imponerande intryck på arbetslaget. En av männen var
ateist men blev omvänd till Gud genom åsynen av Kristusbilden.
De
som bevittnat detta uråldriga konstverk på 107 m djup, danat i ett
urbergsområde, som tillhör ”berggrundens och jordskorpans äldsta kända
formationer”, och som utgör ”urbergets ekonomiskt viktigaste del”, har ej
kunnat undgå att gripas av denna absoluta sällsynthet på vår jord. Han som var
med om att lägga jordens grundvalar, och som själv är världarnas största
rikedom, hade från skapelsens morgon fått sin silverglänsande bild inlagd i
Kristinebergs djupa innandöme. Månne namngivandet åt platsen var av en
profetisk innebörd? (Kristineberg = Krist inne i berget).
Arbetarna
rapporterad det inträffade. Ledningen för gruvan föranstaltade en undersökning.
Ordet gavs, att sprängningarna skulle fortsätta. Konstverkets öde stod på spel.
Något märkligt hände emellertid: gruvarbetarna vägrade lyda order, ingen
dristade sig att sätta si borr i den strålande Kristusgestalten.
En
senare företagen undersökning visade, att om sprängskotten fortsatt och bilden
raserats, skulle ett ohyggligt gruvras ha ägt rum. Den ”pelare”, som visade
Kristusgestalten, utgjorde nämligen själva bärmassivet i gruvan. Om detta
sprängts bort, hade en oundviklig katastrof inträffat. Många människoliv
skonades nu på grund av arbetarnas respekt för den heliga gestalten.
Kristusbilden
i Kristinebergsgruvan är inte bara en sällsam händelse. Det finns nämligen en
mycket gammal profetia, som aktualiserades i och med det inträffade. Den har
bevarats i folkmun under årtionden och slutligen för många år sedan – långt
före upptäckten av Kristusbilden år 1946 – upptecknats och lagts i förvar på
länsmuseet i Umeå.
Den
gör inte anspråk på att utgöra någon gudomlig uppenbarelse. Men den har mycket
gemensamt med bibliska förutsägelser om den yttersta tiden och med aktuella
tidsföreteelser i våra dagar. Därför citerar vi den till allvarlig lärdom ”för
oss, som har tidernas ände inpå oss”.
Kristinebergsprofetian
har
följande lydelse:
"I världens
yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga
kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala,
skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen.
Beviset på att vi
nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken
kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva.
Kristenheten avtar och
gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat
jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret.
Framtidens människor
kommer att göra stora uppfinningar, ja, så stora, att de anser att inte ens Gud
gjort sådana underverk.
Den mänskliga
uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de
människorna kommer att sakna själ.
Drakliknande föremål
Människorna kommer att
resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i
skyn, på jorden och under jorden.
På den tiden kommer
människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte
nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö
utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre
visdomens ögon att se med.
De vill ej bättra sig
från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och
folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.
Nordens folk välsignas
Men i Norden finns ett
land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta
från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en
boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg.
Berget och landet
skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet
ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den
tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar.
Ännu kommer Gud att
förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig.
Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna
sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv
tillrett.
Observera noga vad det står i dessa två följande styckena!
Gudlösheten tilltar
Det kommer en tid att
råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och
gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns
någon annan gud än kunskapens gud.
Det skimrande berget
kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds
beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där.
Denna gång kommer
Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den.
Åter skall människorna
se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona
Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig,
och dess boning inte krossats av människohänder.
På synd följer dom
Emellertid tilltar
gudlösheten. Människornas otro blir större och större. Berget med gudagestalten
krossas. Gud tager då sin beskyddande hand ifrån Nordlandets folk.
De vedermödor, som det
resliga folket så länge skonats ifrån, skall komma över dem. Sjufalt och åter
sjufalt värre än de plågor, som hemsökt andra jordens länder och folk."
******************************
(Nedanstående
text är hämtat från ett äldre dokument jag fått.)
”Stenar som ropar”.
”När Kristusbilden visat sig i
Kristinebergsgruvan, och upptäckten satts i visst samband med denna profetia,
väckte saken givetvis enorm uppmärksamhet. Det blev en formlig folkvandring
till schaktet. Alla ville se den sällsamma bilden. Tidningar såväl i provinsen
som i huvudstaden skrev om detta mirakel. Därigenom växte intresset i ännu
högre grad. Slutligen fann sig bolagsledningen föranlåten att avstänga
gruvhålet för att få slut på folkanstormningen. Schaktet fylldes igen.
Nu är
Kristusbilden åter dold i jordens famn. Men den finns. Oskadd, så långt vi vet.
Innan den gömdes togs fotografier på den.
Månne
profetian går i uppfyllelse i fråga om det andra synliggörandet? Hör denna sällsynta
upptäckten möjligen till det, som kan belysa Jesu ord ”stenar som ropar” (Luk.
19:40)?
Det
är som om den gömda Kristusbilden ropade från jordens inre: ”Se, hur
mänskligheten söker skymma bort Mig. Likväl finns Jag och skall ännu en gång
låta Mig ses...!”
Kristinebergsprofetian i
Bibelns ljus.
Visserligen
innehåller denna profetia ingenting direkt om Jesu andra tillkommelse. Men den
talar utförligt om de nordiska folkens andliga, moraliska och intellektuella
situation i den yttersta tiden.
När profetian
förutsäger ”många falska profeter”, är den samstämmig med Jesu ord och har
blivit uppfylld över hövan just i vårt århundrade.
Talet
om att ”människornas lärdom” skall utgöra tidstecken kan verka överraskande.
Men här kan de avse en alldeles speciell mänsklig lärdom, nämligen det
mänskliga förnuftets strävan att sätta Gud och Hans Ord och allt heligt åt
sidan.
Sker
det inte så just nu? Hur har man inte i vår tid ”i vetenskapens namn” raserat
gudomliga förordningar, heliga normer och kristna ideal och sökt ersätta det
med människomeningar! Bibelns sanningsvärde underkänns i naturvetenskapens
namn, de kristna livsnormerna förkastas av psykologer och
kulturradikaler.
Köttets
begärelse och lusta legitimeras och förhärligas! Lagar, som skyddat mot dödande
av de ofödda barnen i moderns liv, raderas ut. Lagar som satt spärr för
homosexualitet och andra sodomitiska synder, skall också bort.
”Den
mänskliga lärdomen” med sin övertro på forskning, framhäver antikristmänniskans
förträfflighet framför gudsmänniskans. Men antikritendomens tillfälliga
dominans krossas en gång för alla, vid Harmagedon och nödgas ge rum för
Gudsrikets slutliga seger!
När
Kristinebergsprofetian säger, att människor blir ”egenkära och självsäkra”, så
är detta ett eko av Paulus ord. Egoism och trots kännetecknar nutidsmänniskan”.
Människorna i de sista dagarna
2 Tim. 3:1 ”Det skall
du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. 2 Människorna
kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla,
olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga,
skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, egensinniga
och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av
gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”
”Att ”kristendomen avtar och
gudaktigheten försvinner” är inga överord för den; som med öppna ögon betraktar
läget i vår tid.
Angreppet
mot ”det gudomliga undret” är också förutsagt i Kristinebergsprofetian. Uppfyllt
är det inom både naturvetenskapen och teologin. Ingen modernistisk teolog tror
på underverken i Bibeln eller Guds värld i övrigt!
”Större än Gud” anser sig
människan vara i vår tid. Hon har skapat förutsättningar för jordevarelser att nå
ut i rymden till andra eventuella grannar, vilket inte Gud gjort!
”Den mänskliga
uppfinningsförmågan” har – som profeten säger – nått enorma höjder. Det, som
var en omöjlighet för tio år sedan, är inte längre ouppnåeligt.
”De drakliknande föremålen i skyn”
är en allom känd realitet i dag. Men okänt för några år sedan.
”Människan utan själ” blir
resultatet. Såsom själlös materialist och rationalist irrar hon omkring i denna
tidens dunkel mot det eviga mörkret. Den mänskliga visdomens ”ljus” blir ett
irrbloss som slocknar i natten!
”Världsalltets herrar” - så
betraktar de sig själva, dessa som i sin förmätenhet söker avsätta Gud och
överskrida gränser Han satt för människornas tillvaro. Liksom vid byggandet av
Babels torn synes dem intet omöjligt. Men just i ett sådant läge, brukar Gud
visa sin makt och gränsen för sitt tålamod. Bär inte historien vittnesbörd
härom?
En
dag skall även dessa erkänna, att endast En är Herre! Rymdens erövring pågår
och kapplöpningen påskyndas. Men undergången påskyndas också!
”Att övervinna döden” - som
profetian handlar om – är redan ett angeläget projekt för forskningen. Man kan
redan rucka igång ett hjärta, som upphört att slå. Man kan hålla livet uppe hos
personer som ”dött” - till en tid. Man kan utbyta sjuka kroppsdelar mot friska.
Man kan hinna bra långt, innan Herren säger sitt ”stopp”!
”Ej visdomens ögon att se med”
...Låter det inte orakelmässigt? Inte alls. I all sin självklokhet är
nutidsmänniskan starkt bländad av sin egen förmåga och blind för Gud och Hans avsikter.
Detta gör, att hon slutligen förgriper sig på Gudasonen själv. Men då inträffar
slutdomen.
Att
Nordlandets folk ”i det längsta skonats” från krigets vedermödor, är ett faktum
att konstatera, och tacka Gud för! Men efter denna bevarandets tid kom så
Kristusbilden i berget att avslöjas år 1946, året efter det andra världskrigets
slut! Likväl är det så, att ”gudlösheten fortsätter”. Hur har inte synden tagit
överhanden de senaste två decennierna!
”Sjufaldig dom” profeteras det
om. ”Sjufalt och åter sjufalt värre än de plågor, som hemsökt andra jordens
länder och folk”. Borde vi inte skakas i vårt innersta, väckas till rätt
besinning och söka Herrens ansikte i bön och bot?!”
Se
följande Youtube-klipp om Kristinebergsgruvan