Kort om exitotoxiner - Vad de är och vad de åsamkar

Anta att någon skulle tala om för dig att en kemikalie tillsatt som födoämne i livsmedel kunde ge dina barn en hjärnskada, samt att denna kemikalie kunde påverka hur dina barns nervsystem utvecklas under deras uppväxtår på så sätt att de senare kan komma att få uppleva inlärningssvårigheter eller känslomässiga svårigheter? Anta vidare att det fanns vetenskapliga bevis på att dessa kemikalier kunde skada en nyckelfunktion i hjärnan vilken man vet kontrollerar hormoner vilket leder till att ditt barn senare i livet kan få problem med olika viktiga kroppsfunktioner? Hur skulle du då känna dig?

Anta att du skulle presenteras med fakta vilka tydligt och klart tyder på att de artificiella sötningsmedel som används i de läskedrycker du brukar använda kan förorsaka hjärntumörer, samt att antalet hjärntumörer som rapporterats ökat drastiskt sedan man vitt och brett introducerat detta artificiella sötningsmedel? Skulle detta påverka dina beslut med avseende på ditt eget och i synnerhet dina barns fortsätta konsumtion av dessa drycker? Om du dessutom skulle få överväldigande bevis på att en av huvudingredienserna i detta sötningsmedel (aspartat) kunde orsaka samma slags hjärnskador vilka orsakas av natriumglutamat? Skulle detta påverka vad du köper i livsmedelsbutiken?

Slutligen, anta att det kunde påvisas att samtliga dessa typer av kemikalier (låt oss kalla dem upphetsningsgifter eller exitotoxiner) möjligen kunde förvärra eller till och med utlösa många av de nervskador och hjärnskador vilka vi känner som Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, ALS, och Alzheimers sjukdom? Skulle du bry dig om ifall du visste att dessa upphetsningsgifter/exito-toxiner/födoämnen är av synnerligen stor risk för dig som tidigare haft problem med propp, hjärnblödning, hjärnskada, hjärntumör, epilepsi, högt blodtryck, diabetes, meningit, eller virusencefalit?

Jag gissar att vi alla skulle bli mer än bara en aning oroade när vi fick lära oss att mycket välkända och mycket kraftiga nervgifter (gifter för hjärnan) används som tillsatser i vår mat och dryck i syfte att öka försäljningen av dessa varor. Vi skulle bli synnerligen upprörda då vi fick veta att dessa födoämnestillskott inte har något annat syfte än att förstärka smaken i maten och söthetsgraden i diverse livsmedelsprodukter, inte minst i s.k. smalkost.

Säkert skulle du bli upprörd då du fick veta att många av de hjärnskador vilka på detta sätt åsamkas dina barn kommer att kvarstå hela livet samt att dessa hjärnskador kan komma i konsekvens av ett enda enstaka konsumtionstillfälle då koncentrationen av dessa ämnen är tillräckligt hög. Jag slår vad om att du skulle ställa dig skeptisk då du fick höra att livsmedelsindustrin döljer många av dessa ”upphetsningsgifter/exito-toxiner/födoämnen” i syfte att de inte så lätt ska kunna bli uppmärksammade. Det är ett faktum att många livsmedel vilka beskrivs med fraser som ”Innehåller ej glutamat” inte endast innehåller natriumglutamat, utan dessutom ytterligare excitotoxiner med liknande effekter. Låt oss nu ta en titt på historien bakom denna grupp av födoämnestillskott.

Under tusentals år har japanska kockar tillsatt en speciell ingrediens i sina recept i syfte att förhöja smakupplevelsen av den mat de serverar. Denna ingrediens tillverkades från sjögräs med namnet ”sea tangle” eller ”kombu”. Likväl var det först under nittonhundratalet man lyckades analysera fram och isolera den aktiva kemikalien i denna ”smakförstärkande” ingrediens. De flesta av er kommer omedelbart att känna igen namnet på denna kemikalie vilken har närmast magiska egenskaper – den går under namnet natriumglutamat.

Det dröjde inte länge förrän kemisterna som upptäckt natriumglutamat lyckades förvandla detta ämne till en världsomfattande jätteindustri i mångmiljondollarklassen. I centrum på detta imperium befinner sig Ajinomoto Company vilket idag producerar det allra mesta av världens natriumglutamat och det relaterade smakförbättringsmedel vilket bär namnet härdat vegetabiliskt protein, vilket likaledes innehåller natriumglutamat.

Efter andra världskriget upptäckte även de amerikanska livsmedelstillverkarna fördelarna med dessa smakförbättringsmedel. Snart kom alla jättarna inom livsmedelsindustrin, exempelvis Pillsbury, Oscar Mayer, Libby’s och Campbell’s, att tillsätta miljontals kilo natriumglutamat årligen i raffinerade födoämnesprodukter. Vid tiden för dess upptäckt trodde man att detta ämne var helt oskadligt eftersom det är ett naturligt ämne (en aminosyra).

Mängden natriumglutamat och liknande födoämnestillskott vilka kom att tillsättas i livsmedel ökade under hela efterkrigsperioden. Faktum är att mängden natriumglutamat som tillförts livsmedel har fördubblats under varje årtionde sedan 1940-talet. Under 1972 producerade man 262,000 ton natriumglutamat. I många kokböcker rekommenderades i recepten en tillsats av natriumglutamat, särskilt då i soppor och såser.

Under hela denna period var det få som hade någon misstanke om att dessa smakförhöjande födoämnestillskott skulle kunna förorsaka någon allvarlig skada bland de individer som äter dessa livsmedel. Men, mot slutet av 1960-talet började forskning på området påvisa de skador som natriumglutamat kan förorsaka då det brukas som ett födoämnestillskott. Man tycker att dessa vetenskapliga data borde ha väckt ansvariga hälsovårdsmyndigheter inför denna fara.

Fram till denna tid förmodades det bland vetenskapsmän på området att glutamat tillförde hjärnan energi. Baserat på detta antagande gav forskare natriumglutamat i megadoser till efterblivna barn i syfte att se om detta kunde förbättra deras intelligens. Experimentet misslyckades. Under 1957 beslöt två ögonläkare, Lucas och Newhouse, att testa natriumglutamat på nyfödda möss i syfte att studera effekten på en sjukdom kallad ärftlig näthinnemissbildning. Emellertid gjorde man en mycket uppseende-väckande upptäckt när man undersökte dessa försöksdjurs ögonbottnar. Natriumglutamatet hade förstört samtliga de nervceller, i näthinnans bakre skikt, vilka utgör ögats synreceptorer.

Trots denna skrämmande upptäckt fortsatte man att tillsätta natriumglutamat i livsmedel i enorma mängder och i kokböcker fortsatte man att rekommendera natriumglutamat som smakförstärkningsmedel. Ändå hade man ännu inte påvisat det allra värsta med denna produkt. Ungefär tio år senare kom en nervforskare vid namn John W. Olney, MD, som arbetade vid avdelningen för psykiatri vid Washington University i St. Louis, att upprepa det experiment Lucas och Newhouse gjort på nyfödda möss.

Han fann att natriumglutamat inte bara var giftigt för näthinnan, men också för hjärnan i övrigt. När han undersökte djurens hjärnor upptäckte han att cellerna i hypotalamus, som har en mycket central roll i hjärnans funktion, var förstörda, och detta efter bara en enda dos natriumglutamat.

Innebörden i doktor Olneys fynd borde, för att säga det milt, ha omskakat hela världen. Varför? Därför att miljontals babyar över hela världen åt babymat innehållande stora mängder natriumglutamat och härdat vegetabiliskt protein (ett ämne vilket innehåller tre olika excitotoxiner). Faktum är att koncentrationen natriumglutamat i babymat var lika hög som den som orsakat hjärnskadorna hos försöksdjuren. Och i samtliga dessa experiment fann man att unga djur var mycket mer känsliga för dessa giftverkningar av natriumglutamat än äldre djur. Detta gäller för alla slags djur man gjort försök med.

Trots detta fortsatte livsmedelsfabrikanterna att tillsätta tonvis av detta upphetsningsgift/excito-toxin/födoämne i livsmedel av alla slag, inkluderande även babymat. Till och med den amerikanska regeringens hälsovårdsmyndighet, FDA, (motsvarande Livsmedelsverket i Sverige), vägrade att göra något åt saken. Doktor Olney, en av de ledande forskarna på området, kände sig då tvungen att själv göra något i syfte att skydda intet ont anande mödrar och deras nyfödda barn. Först informerade han FDA om verkligheten i denna fara för nyfödda barn och uppmuntrade dem att agera. Men de vägrade. Hans enda utväg var då att offentliggöra det han visste var sant – att natriumglutamat är ett farligt ämne vilket inte borde tillsättas i babymat. Det dröjde ända tills han fått till stånd ett vittnesmål inför den amerikanska Kongressens kommitté innan fabrikörerna gick med på att ta bort natriumglutamat från babymaten. Men gjorde de det i verkligheten?

Istället för att sätta till rent natriumglutamat tillsatte de en substans benämnd härdat vegetabiliskt protein vilket innehåller tre kända upphetsningsgifter/ exitotoxiner och vilket innehåller tillsatt natriumglutamat. Som vi ska se senare är denna substans ännu farligare än natriumglutamat. Man fortsatte med detta under ytterligare sju år, och det är mycket som tyder på att excitotoxiner fortfarande tillsätts i babymat idag [1997]. Vanligen är dessa i form av kasein, kött- eller kyckling buljong, eller smaktillsatser.

En annan typ av livsmedel såld av dessa fabrikanter har småbarnen som målgrupp. Det finns åtminstone ett flertal av dessa livsmedel som innehåller härdat vegetabiliskt protein. Genom experiment vet vi att hjärnan är extremt känslig för dessa upphetsningsgifter/exitotoxiner/födoämnen även för barn i denna åldersgrupp.

I denna bok presenterar jag forskningsfynd och diskuterar experiment vilka visar att glutamat och andra excitotoxiner kan förändra hur hjärnan utvecklas under uppväxtåren. Vissa vetenskapsmän inom området neurologi har föreslagit att exponering med dessa kraftfulla kemiska ämnen tidigt i livet kan förorsaka defekter i hjärnans utveckling vilka senare i livet uppvisar sig i form av inlärningssvårigheter och dåligt uppförande. En del tyder också på att dessa ämnen kan bidra till våldshandlingar.

Hos experimentdjur har man funnit att ”natriumglutamat babyar” är småvuxna, feta, och har svårigheter att fortplanta sig. Dessa effekter framstår inte förrän långt efter den initiala natriumglutamat exponeringen. Mera detaljerade studier har visat att ”natriumglutamat babyar” har svårartade förändringar vad gäller ett flertal hormoner vilka normalt produceras av hypotalamus.

Olyckligtvis är inte natriumglutamat det enda smakförstärkningsmedel man känner till vilket kan skada nervsystemet. Faktum är att det finns en hel grupp kemikalier vilka kan producera mycket likartade skador – dessa har alla en viktig egenskap gemensamt. När nervceller exponeras för dessa substanser blir de exciterade/upphetsade/stimule-rade och avfyrar sina impulser mycket snabbt intill dess de når ett tillstånd av extrem utmattning. Många timmar senare dör plötsligt dessa nervceller, som om de exciterats till döds. Följaktligen har nervforskarna benämnt denna grupp kemikalier ”excitotoxiner”.

Många av dessa ”excitotoxiner” tillverkas artificiellt och används som forskningsverktyg. Andra finner man i naturen, exempelvis glutamat, aspartat, och cystein – samtliga är aminosyror. Natriumglutamat är en modifierad form av glutaminsyra i vilken man kombinerat molekylen med natrium. Men den giftiga delen är glutaminsyran, inte natrium. Livsmedelstillverkar-na blandar ofta natriumglutamat med andra substanser i syfte att dölja detta, eller också använder man substanser vilka man vet innehåller höga koncentrationer av glutamat och/eller aspartat. Som exempel kan nämnas att beteckningen ”naturliga smakämnen” kan innehålla mellan 20 % och 60 % natriumglutamat.

Tidigare nämnde jag en substans benämnd härdat vegetabiliskt protein, vilket ibland även betecknas som vegetabiliskt protein eller plantprotein. Denna kraftfulla blandning av excitotoxiner betecknas ofta som helt ofarlig och som en ”naturlig” substans. Som fabrikörerna säger ”Det är ju trots allt tillverkat från växter”.

Verkligheten är att denna blandning tillverkas från ”skräp-” grönsaker vilka är för dåliga för att saluföras. De utväljs först med avseende på sitt naturliga innehåll av glutamat. Extraheringen sker i form av en hydrolys/härdningsprocess där man kokar dessa grönsaker i en stor gryta med syra. Därefter följer neutralisering med natriumhydroxid. Den resulterande produkten är ett brunt skum vilket ansamlas på ytan. Detta skrapas sedan av och torkas. Slutprodukten är ett brunt puder vilket har höga halter av tre kända excitotoxiner – glutamat, aspartat, och cystoinsyra (vilket sedan omvandlas i kroppen till cystein). Detta tillsätts sedan av livsmedelsindustrin i allt från konserverad torsk till babymat.

Så vad är det då dessa ”excitotoxiner” gör som är så viktigt för livsmedelstillverkarna? Alla dessa kemikalier stimulerar tungans smaklökar. Därigenom förstärks kraftigt den naturliga smak som finns i livsmedlet ifråga. Det är detta som ger soppor den härliga smak vi alla älskar så mycket. Idag används dessa i mycket stor utsträckning i såser, soppor, såsblandningar, och i synnerhet i fryst mat avsedd för dem som bantar. Livsmedel med lågt fettinnehåll är ofta smaklösa. För att underlätta försäljning av dessa livsmedel till allmänheten tillsätter man ”excitotoxiner”, smakförstärkare, i syfte att förbättra smaken.

Ett annat välkänt upphetsningsgift/excitotoxin/födoämne är det artificiella sötningsmedlet NutraSweet^®. I själva verket består 40 procent av detta ämne av excitotoxinet aspartat. Liksom glutamat är också aspartat ett kraftfullt gift för hjärnan vilket kan förorsaka liknande skador på nervcellerna. NutraSweet^® används i många livsmedel och drycker för dem som avser att kontrollera sin vikt. Det är väl känt att excitotoxiner i vätskeform är mycket giftigare för hjärnan än torra former eftersom de förra absorberas snabbare och följaktligen producerar högre blodhalter än när de blandats med fast föda.

Men de negativa följderna av excitotoxiner är inte begränsade till små barn. Det finns alltmer ökande bevis på att excitotoxiner spelar en huvudroll i en hel grupp degenerativa hjärnsjukdomar bland vuxna – i synnerhet bland de äldre. Till dessa sjukdomar hör Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk Lateral Skleros (ALS), så väl som många andra mera sällsynta nervsjukdomar.

Vad alla dessa sjukdomar har gemensamt är en sakta destruktion av hjärnceller vilka är specifikt känsliga för skada av excitotoxiner. Nervceller vilka använder glutamat som transmittor förstörs genom dessa höga glutamatkoncentrationer, medan andra nervceller vilka använder andra transmittorer sparas.

Även om det inte finns mycket bevis för att excitotoxiner i livsmedel är själva grundorsaken till ovan nämnda sjukdomar, finns trots allt en växande mängd indikationer om att dessa ämnen kan förvärra dessa sjukdomstillstånd och att de till och med kan utlösa dem hos känsliga individer. Helt klart är de vetenskapliga bevisen alltför påtagliga för att man skall kunna ignorera möjligheten av att excitotoxiner som födoämnestillskott kan förorsaka att sådana sjukdomstillstånd framträder snabbare och i mera allvarlig form.

Allt fler nervsjukdomar kopplas till en anrikning av excitotoxiner i hjärnan. Exempelvis har sjukdomar som propp i hjärnan, hjärnblödning, hjärnskada, hjärnskador orsakade av lågt blodsocker, epileptiska anfall, migrän, hypoxiska hjärnskador, och till och med AIDS demens kopplats till excitotoxinorsakade skador. Det finns också sånt som tyder på att individer födda med metaboliska förändringar i vissa hjärnceller kan vara särskilt mottagliga för skador förorsakade av excitotoxiner.

I denna bok har jag försökt att sammanföra något av den forskning som visar på ett samband mellan excitotoxiner och skador på, eller sjukdomar vilka berör, nervsystemet. Detta forskningsområde växer oerhört fort. Jag upplever att denna nya information vilken sammankopplar excitotoxiner med sjukdomar måste nå allmänheten så att var och en av er själva kan avgöra hur ni vill agera. Olyckligtvis är det mesta av denna viktiga information begravd i tekniska och vetenskapliga tidskrifter vilka är långt borta från allmänhetens ögon.

Till trots det försvararna av natriumglutamat och NutraSweet^® kommer att utropa, är denna bok inte ogrundat alarmistisk. Det finns bara allt för många falska alarm idag rörande vår miljö. Jag överlade mycket noggrant, efter ett helt års noggrann efterforskning och debatt, innan jag beslöt mig för att skriva denna bok. Jag kände att informationen rörande farorna för små barn och de äldre var alltför viktig för att hållas tillbaka. Var och en måste kunna besluta för sig själv om de ska välja att tro att faran är verklig.

Denna bok är skriven huvudsakligen för allmänheten, men också för dem som är utbildade i medicinsk och biologisk vetenskap. Jag har gett referenser för den som vill söka vidare, i syfte att verifiera mina uttalanden, eller kanske för att ytterligare fördjupa sig i ämnet. Naturligtvis är inte denna bok avsedd att vara uttömmande, men ledande experter citeras i varje enskilt fall. Ämnet är allt för stort för en uttömmande överblick.

…

Många har skrämts bort av dessa gigantiska affärsorganisationer. Men jag upplever att detta budskap är alltför viktigt för att lämnas åt sitt öde. FDA har inte levt upp till det uttalade syftet att skydda allmänheten från skadliga substanser vilka tillsätts i livsmedlen. Miljontals liv står i farozonen – däribland framtida generationer. Människor måste varnas.

Ett OBS just före bokens tryckning: Det har nyligen uppdagats att excitotoxiner tillsätts i röktobak. Dessa kan förmodligen passera genom lungväggarna och gå in i blodet.