Press here for the English version!

 

[Tillägg 5925_[(*??*)] 01 20 2029 [2013-04-30] – 3 länkar till cashade 2000-Nov-13 Time sub articles, plus en ref ang. falska anklagelser. ]

Från:                                PowerfulChoices@gmail.com                                                                          

Skickat:                           Måndagen den 18 mars 2013 13:09

Till:                                  'Bill Knott'; 'Bill Knott'; 'letters@adventistworld.org'; 'Ted N.C. Wilson - President of the Seventh-day Adventist Church'

Cc:                                   'Larry Yeagley - Author & Pastor'; 'Sibusiso B. Khumalo - Adventist Chaplaincy Ministries, and Youth Ministries'; 'Goodwell Nthani - Treasurer/Chief Financial Officer'; 'Caroline Chola | Southern Africa-Indian Ocean Division'; 'Caroline Chola | Southern Africa-Indian Ocean Division'; 'Denise Hochstrasser | Euro-Africa Division'; 'Raisa Ostrovskaya | Euro-Asia Division'; 'Cecilia de Iglesias | Inter-America Division'; 'Carla Baker | North American Division'; 'Sally Lam-Phoon | Northern Asia-Pacific Division'; 'Wiliane Marroni | South American Division'; 'Erna Johnson | South Pacific Division'; 'Pramila Masih | Southern Asia Division'; 'Helen Gulfan | Southern Asia-Pacific Division'; 'Omobonike Adeola Sessou | West Central Africa Division'; 'Heather-Dawn Small - Director'; 'Clair Sanches | Trans-European Division'; 'Raquel Arrais - Associate Director'; 'Rebecca Timon - Administrative Assistant'; 'Judith Mwansa - Departmental Secretary'; 'Debbie Maloba | East-Central Africa Division'

Ämne:                             Tack! Och en bön till förmån för allas våra barn, käraste, och familjer!

                                                                                                                                                                                

 

יהוה אלהים

                                                                                                     

Utan obligo. Privat mellan parterna. Tree of Life ©

 

 

Republiken Sverige© i Republiken Adamah© [Utlandet relativt Staten Sverige]

 

 

 

Skrivet med en början å dag tecknad 5925_[(*??*)]12[1] 04 2029,

 

Den Första Dagen [i veckan],

Den 4:e dagen i månad nummer tolv, 4 Adar,

i det 5925:e_[(*??*)] året efter den begynnelse som nedtecknats enligt 1 Mosebok 1:1,

och i det 2029:e året efter den begynnelse som nedtecknats enligt Lukas 1:26-33

 

några få dagar före Purimsfesten, 14 och 15 Adar

[med början vid solnedgången den 26 och 27 mars, 2013],

 

[Den 2:a dagen i månaden enligt gammal Judisk tideräkning;

Enligt nyare Judisk tideräkning den 6:e Nissan (månad nummer 1),

(baserat på ett decimalfel i de direktiv som angivits av Hillel II, vilket orsakar en årstidsvandring!),

 

[den 5:e dagen i Jumada Al-Awwal (den 5:e månaden) i det 1434:e året i Hijri (den Islamitiska kalendern), och

 

[Söndag, numera Påveveckans 7:e dag (sedan 1973), och

den 17:e dagen i den 3:e månaden, mars, i det 2013:e året

efter kejsar Tiberius tillträde (dvs enligt den Gregorianska kalendern),

jämför Daniels Bok 7:25…]

 

 

 

 

 

 

 

Bäste Bill Knott & al.,

 

 

 

Står vår kära Sjundedagsadventist församling med Salomos visdom[1]

                                       på sanningens grund allena?

Eller är vi tillfreds med att vara svans och inte huvud

genom att samverka med socialtjänsten, med “nyhetsmedia”,

med den världsvida kör som i sin blindhet idkar övergrepp mot våra egna barn,

mot min egen käraste, mot vår egen familj,

och tillsammans med alla dessa som tycks helt nöjda

med att stå på lite, eller inget!, annan än hörsägen och rykten[2]?

 

 

 

Jag skriver till dig med anledning av två artiklar i marsnumret 2013 av tidskriften Adventist World: “Tears - Longing to go home”,[3] och “In Southern Africa, Adventists Stand Against Child Abuse:”[4]

 

Vår värld är fylld av lidande människor. Vi är ju alla, om än i varierande grad, offer för konsekvenserna av synd och överväldigande ogudaktighet.

Några av de värst skadade offren ibland oss gör sitt bästa för att klättra upp på hierarkiernas stegar i en hopplös kraftansträngning syftande till att återta något av den kontroll de saknar över problem de upplever i sina egna liv. Olyckligtvis, blinda som vi är, och ovilliga, inför vår alldeles egen del i orsakandet av de oupphörliga övergrepp vi lägger märke till och lider av, ja, i följd denna vår blindhet och ovillighet har vi för vana att istället peka finger åt något annat håll. Vi projicerar var och en våra egna upplevelser av en otillfredsställande verklighet på någon i vår närhet. Inte på oss själva. Men på vår egen käraste, vår granne, vem som helst, men vanligen på någon som står oss riktigt nära, någon som har gått den andra milen med oss därför att han eller hon verkligen bryr sig, någon vars integritet och kärlek kanske förefaller ”alltför bra för att vara sann” och som vi därför börjat ifrågasätta och tappa vårt förtroende för.

När vi så pekar finger mot någon annan glömmer vi den verklighet som ligger i att det är fullständigt omöjligt - för ens den eller de allra bästa och mest högutbildade ibland oss - att någonsin se eller förstå den dolda verklighet som alltid finns bortom en grannes stängda dörr.

Där står vi så ”i valet och kvalet” mellan två omöjligheter, mellan vår egen ovillighet att se den nakna sanningen om oss själva, och mellan omöjligheten att se den verkliga sanningen om vår egen nästa.

Vad väljer vi då, om inte det som känns lättare, nämligen att insistera på att se ondska bakom vår nästas låsta dörr? Vi pekar finger på det som omöjligt kan vare sig motbevisas eller bevisas rörande vår nästas helt privata göranden och låtanden. Vi pekar finger mot den som är hackkycklingen ibland oss. Mot vemhelst som utpekats som vårt svarta får just nu…

Men, står vår anklagelse på en fast grund? Är det inte så att vi vänder vår tillit och vår referens för dessa våra val till de rykten som mobben skapar, till de rykten och intriger som formas genom ”nyhetsmediernas” försorg!? Är det inte så att vi ger vår tillit till de hörsägner som så kraftfullt förstärks och förstoras i våra egna tankar när vi finner minsta gensvar i ”nyhetsmedias” propaganda? Eller kanske i någon ”myndighets” beslut? Är det inte så att vi på detta vis skapar oss falska, om än imponerande, fasader som grund för våra anklagelser? Sen gömmer vi oss själva bakom dessa falska fasader och glömmer vars och ens vårt eget delansvar i de fasader som vi själva skapar…

Det är bekvämt att kunna skyffla över och dölja ansvaret för våra egna handlingar på dessa våra egna skapelser, på Staten, på ”myndigheterna”, på socialtjänsten, på vadhelst vi själva skapat, det ansvar vilket Gud kallar oss att istället bära på vars och ens våra egna axlar.

Ja, genom att dölja oss bakom nämnda fasader gör vi vårt dagliga arbete, vår anställning – som i tillbedjan – till vår avgud. Till den avgud som vi, alltsedan barnsben, blivit undervisade om att förtrösta på, att lita till, och själva forma, och att tjäna. Jämför det andra av de tio buden! Jämför Jesajas 44:15-17!

På så sätt bortser vi, som enskilda såväl som kollektivt, ifrån den nakna sanningen rörande verkligheten bakom dessa våra malplacerade anklagelser beträffande exempelvis övergrepp mot barn och kvinnor i vårt samhälle. I sanning mycket grava anklagelser. Anklagelser vilka vi var och en, från vars och ens våra unika synvinklar, uppfattar på högst olika sätt... nämligen beroende på hur vars och ens vår egen verklighet projiceras på dessa anklagelser!

Ok vem? Vem är då den skadade, offret – och den skadande, brottslingen – som står där bakom det pekande fingret? Var snäll och jämför med Jesu ord om grandet och bjälken (per Matteus 7:1-5 och Lukas 6:41-42!)

 

Jag värdesätter och uppskattar verkligen det arv jag fått som Sjundedagsadventist! Likaså finner jag en verklig skatt i det allra mesta jag läser i Adventist World, vilken tidskrift jag merendels läser från första till sista sidan. Tack!

 

 

Likväl upplever jag besvikelse, till och med avsky, när jag läser vissa artiklar, eller delar därav, sådana som ovan specificerats, vilka i sin blindhet ger sitt fulla stöd till den pest av ogudaktigt våld, och till de våldsverkare som samvetslöst överträder de heliga gränser som definieras av vars och ens våra egna familjer… Nämligen våld och övergrepp som fortsättningsvis utförs av blinda, om än i god tro verkande, socialtjänstemän över hela vår värld. Varför? Ja, är inte dessa socialtjänstemän själva offer för den familjedestruerande propaganda som utbasuneras och marknadsförs och som formar, influerar, våra tankar, våra känslor, vårt dagliga arbete, våra liv…

 

Det finns inte rum för mig här att återge bevisen bakom den verklighet[5] som jag ser, och som jag här i korthet återger och refererar till. Men jag har inget tvivel om att vemhelst som ärligt och uppriktigt söker sanningen, och som är villig att lyssna till och låta sig ledas av den Helige Andes maningar, kommer att förr eller senare upptäcka de överväldigande sanningar som döljer sig bakom dessa mina ack så få ord. Upp 3:20, 21.

 

 

 

En grundläggande verklighet är denna:

 

Problemet: Det du söker, det finner du!...

Var och en ibland oss kan välja att söka efter fel i vars och ens vår käraste eller i vår egen granne. Ju längre jag eller du väljer att ägna oss åt sådana tankar ju mörkare kommer vår blick att bli. I detta skeende glömmer vi vår egen blindhet inför den verklighet som formas av att vi speglar oss i varandra, att det vi ser är vår egen spegelbild i nästans öga. Den verklighet som består i att vi projicerar vars och ens våra egna fel, och vars och ens våra egna traumatiska erfarenheter i det flydda, på någon annan, vara vem det vara vill. Vi glömmer att det handlar om spegelbilder som ser ut som dom gör därför att var och en av oss ofrånkomligen är en produkt av de förebilder vi haft. Spegelbilder som formas av det vi lärt, ärvt, från andra, från vårt samhälle, alltsedan vår egen barndom…

Vad blir då konsekvensen av detta vårt sökande efter fel i vår närmastes blick? Är det inte så att när jag väljer att handla på en bas bestående av dessa mina egen tankar, dvs när jag handlar på en grund bestående av de rykten och traditioner som formar och skapar vårt eget samhälle, ja, då kommer jag också snart nog att samverka till överträdande av gränser jag inte äger rätt eller behörighet att överträda. Jag kommer därmed själv att idka våld och övergrepp mot ännu ett oskyldigt offer. Och ytterligare ett… Och ytterligare ett… Om inte kanske direkt, ok, jag lämpar över jobbet på någon annan. Polisen får göra jobbet! Eller socialtjänsten! På så sätt skjuter jag ifrån mig ansvaret för mina egna grundlösa anklagelser. Jämför Matt 11:29, 30! På så sätt tackar jag nej till de enkla kärlekshandlingar och till den ömhet och försiktighet som den enskilde ibland oss, jag, från tid till annan kallas till genom sådant som uppenbaras för mig liksom en stilla susning… 1 Kon 19:12; 2 Mos 34:6.

Ska då dessa övergrepp och detta övervåld i vårt eget närsamhälle aldrig få ett slut? Vem är ansvarig? Jag? Eller min nästa? Är jag förnöjd med att förbli en passiv åskådare som bara väntar, ja, passivt väntar, på Jesu andra ankomst? Alltmedan jag i min blindhet aktivt arbetar för, och ger mitt stöd till, orsakandet av de problem jag själv upplever och sedan i min blindhet projicerar på andras verkligheter…

Vad kan jag göra för att sluta ge - av de resurser Gud ger just mig – till intet bättre än att hålla ekorrhjulet igång? Till det maskineri som blint och känslolöst samverkar till allas vår ohälsa och död? Till det maskineri som idkar grovt övervåld mot barn och kvinnor runt hela vår värld? 

 

 

 

Lösningen – Enkel och effektiv: Sök efter sådant du uppskattar och verkligen sätter värde på!

Den uppenbara, och kraftfulla, lösningen på detta problem kommer till oss genom inget mindre är det vittnesbörd[6] som står att finna i Yeshua [Jesus], vår Messias och vår Frigörare och i det liv han levde, i de ord han uppenbarar för oss…

När jag väljer att söka och att se, i min käresta och i dem som är mig nära, sådant som jag finner värdefullt, sådant som öppnar mina ögon för större och bättre värden i livet, sådant som jag uppskattar… Då är det också sådant jag alltid finner. När jag gör så kommer jag naturligt nog att också uppskatta och värdera dessa mina närmaste allt mer och mer. När jag gör så kommer mina barn och min käresta och mina grannar att känna sig allt tryggare och tryggare i min närvaro. Dom upplever ju hur de saknar anledning till rädsla eller ett anklagande öga från min sida. Allteftersom denna verklighet växer till ibland oss, i vår egen krets, vad kommer då det större resultatet att bli om inte en gränslös frid och fröjd, och en befrielse från denna pest av övergrepp mot barn, mot kvinnor, mot äkta män och fäder, som utövas och formas av blinda, om än välmenande, socialtjänstemän?... Vad kommer då att hända med denna pest av övergrepp som de allra flesta av oss sålunda är ansvariga för att tro på, skapa, och ge vårt stöd till?...

Jag är övertygad om att det är hög tid för oss var och en att ställa oss själva frågor som dessa:

·         Vilken del har jag i ansvaret för den ondska jag ser, eller tycker mig se?

·         Vad kan jag göra, inom mina egna gränser, för att sluta ge mitt fortsatta stöd till övergrepp mot barn, mot hustrur, och, sist men inte minst, mot äkta män och fäder? Vad kan jag göra för att sluta samverka till den pest av förstörda familjer som pågår mitt ibland oss?

·         Vad kan jag göra för att stänga av den propaganda – fokuserad som den är på allehanda fantasifulla onda misstankar och anklagelser – som riktas mot fäder, äkta makar, och mot vem helst som vågar stå upp till försvar för den enskildes familj? Vad kan jag göra stänga av de nyhetsmedia som förstör mina egna barns trygghet, min egen hustrus eller makes trygghet, min egen trygghet? Vad kan jag göra för att sluta ägna mina egna tankar åt de mörka tankar och anklagelser som formas av ”opinionsbildande” massmedia?

·         Vad kan jag göra för att avsluta min del i detta ekorrhjul av ondskefullt ryktesspridande?

·         Vad kan jag göra för att inte ge Kejsaren sådana ting som tillhör min Skapare allena? Jämför Matt 22:21; Markus 12:17; Lukas 20:25. Vad har Kejsaren skapat? Min tid? Mitt liv? Mitt arbete? Det som ger mig styrka att leva och verka?

·         Vågar jag stå upp och avslöja detta lurendrejeri? Vågar jag tala med mina närmaste om sanningen om Kejsarens nya kläder, om hans nakenhet? Vågar jag dela med mig av sanningen om de skamliga aktiviteter som döljer sig bakom de ”myndigheter” jag själv skapar åt mig i min dagliga verksamhet? Vågar jag själv inse sanningen om mitt eget stöd till att göra min egen familj och min egen församling och kyrka till ett med Staten? Jämför Upp 17:2-6!

·         Vågar jag låta ja vara ja och nej vara nej? Jämför Matt 5:37…

·         Vågar jag stå upp och bli räknad? Jämför Matt 16:24; Markus 8:34; 10:21; Lukas 9:23… Och Matt 25:34-36!: ”Jag var i fängelse…” Som i: ”Jag var ett barn i det fängelse som formades av mina fosterföräldrars hem!” Eller, ”Jag var en far som fängslades och sattes i en liten cell därför att jag gjorde mitt allra bästa för att hålla samman min familj…” eller som i ”Jag gjorde mitt bästa för att gömma mig själv i ett hörn…” Eller ”Jag önskade bara glömma en verklighet som jag kände mig oförmögen att kontrollera…”

 

Selah! Tänk efter lite grann!

(Jämför Jona 3:7-9, och Ester 4:1-3 [med tanke på den förestående Purimsfesten!])

 

Kanske du dessutom gläds åt, och på ett alldeles särskilt sätt värdesätter, som jag gör efter att noga begrunda ovan nämnda, det budskap som finns att hämta i Ellen Whites artikel ”Now is the Time to Shine…” (i samma upplaga av Adventist World)? Eller är det inte sant att den artikeln ytterligare understryker och belyser vikten av att respektera vars och ens våra högst privata familjegränser? Är det inte sant att även den artikeln lyfter fram den enda sanna och effektiva lösning som finns på dessa självuppfyllande profetior och problem?! Tack Bill, för din del i att publicera dessa välsignade budskap från himlens Gud!

 

 

Må Guds frid, vår Skapares och Frälsares frid, råda över och i vars och ens våra familjer och hem, och må Han allena få bevara oss från vars och ens vår delaktighet i de övergrepp som rapporteras, stöds, och initieras av massmedia runt hela vår värld, ja, till och med av våra egna SDA publikationer [mera…],

                                                                 

 

Gunnar Smårs © [M.D.]

LLUSM Class of 78 A

 

 

 

 

 

Utan obligo. Med ensamrätt. Tree of Life ©

יהוה אלהים