Från:                                PowersOfLife@gmail.com

Skickat:                           Friday, October 14, 2011 10:05 PM

Till:                                  …

Ämne:                             Även de vackraste rosor Gud skapat har törnen...

 

יהוה אלהים

Utan obligo. Privat mellan parterna. Tree of Life ©

 

 

[ .Press here for an English translation of the below email!. ]

 

 

 

 

 

Republiken Adamah © [Utlandet relativt Staten Sverige]

 

 

 

Skrivet med en början å dag tecknad 5923_[(*??*)]06 14 2027,

 

 

Dag Fem [i veckan],

 

Den 14:e dagen i månad nummer sex, 14 Elul,

i det 5923:e_[(*??*)] året efter den begynnelse som nedtecknats enligt 1 Mosebok 1:1,

och i det 2027:e året efter den begynnelse som nedtecknats enligt Lukas 1:26-33

 

[Den 13:e dagen i månaden enligt gammal Judisk tideräkning;

Enligt nyare Judisk tideräkning den 15:e Tishrei (månad nummer 7),

(baserat på ett decimalfel i de direktiv som angivits av Hillel II, vilket orsakar en årstidsvandring!),

 

[Onsdag kväll, numera Påveveckans 3:e dag (sedan 1973), den 12 oktober i det 2011:e året

efter kejsar Tiberius tillträde (dvs enligt den Gregorianska kalendern),

jämför Daniels Bok 7:25…]

 

 

 

 

   

 

 

 

 

Kära Vän,

 

 

Det har gått en liten tid sedan mitt senaste mejl av detta slag. Säkert har du som jag haft både ett och annat att ägna dina tankar och din eftertanke åt…

 

 

 

Några eftertankar rörande ett tidigare mejl…

 

En av de tankar som kom till mig efter mitt mejl, med en översättning av en artikel rörande Midjaniternas synd, hade med följande Jesu ord att göra:

 

"En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus"

(Matteus 13:57 och Markus 6:4).

 

Inte för att jag på minsta sätt har någon önskan om att kalla mig profet, men däremot har jag alltid haft en önskan om att ständigt bättre förstå kopplingen mellan orsak och konsekvens när saker och ting händer i mitt eget liv, och vad jag förstår så ligger det ju i ordets natur att en profet är någon som fått gåvan att utifrån en viss orsak kunna förutsäga en viss framtid, en viss konsekvens…

 

Nåväl, efter lite eftertanke kom det alltså för mig, faktiskt i konsekvens av ovannämnda översättning, att nämnda mejl nog ganska lätt skulle kunna missuppfattas av sådana som känner till ett eller annat om mina gångna erfarenheter i livet, och att dessa genom att läsa nämnda tidigare mejl utifrån den synvinkeln skulle kunna tendera att tolka det jag skrivit som ett till dem personligt riktat angrepp från min sida – fast jag aldrig någonsin haft minsta tanke på något sådant! En annan läsare av samma mejl, nämligen en läsare som inte alls känner mig personligen, skulle ju överhuvudtaget aldrig komma på tanken att ta ett sådant mejl såsom en till dem direkt riktad anklagelse. För hur skulle någon som dom kanske aldrig ens träffat kunna misstänkas rikta en personlig anklagelse mot dom? Det går ju inte, eller hur? Är det inte därför vi som oftast är mycket mera mottagliga för budskap som kommer till oss via missionärer, eller från tillresande predikanter, sådana som tillfälligt besöker oss från fjärran land, än från sådana vi känner sedan gammalt bland våra närmaste i livet?

 

Kanske skulle vi kunna bli ganska rikligen välsignade av att tänka till lite grann och se vilka ytterligare värden vi kan ta del av… även genom att bli lite mera intresserade av sådana lärdomar som våra närstående från tid till annan lyckas urskilja och lära sig ur erfarenheter som drabbar oss lite till mans i vårt egen närsamhälle. Jag tänker mig att det skulle kunna ligga en välsignelse i att, hellre än att försöka slå tillbaka eller försvara sig själv, när man kanske av någon anledning av någon närstående känner sig utpekad, ja, att man istället skulle helt enkelt stanna upp och tänka till lite grann och försöka se vilka verklighetsvärden och välsignelser som möjligen kan ligga i de tankar som förmedlas… Lite mera objektivt och med lite distans alltså, som om det som sagts eller skrivits kommit från någon tillresande från andra sidan vår lilla planet… Ja, till och med Jesus fick ju erfara hur obenägna hans egen familj och folket i hans egen hemstad var att ta till sig av de värden och de välsignelser som Jesus så gärna velat dela med sig av till dom alla. Så kanske är även detta ett exempel på hur Jesu eget liv kan tjäna som ett frälsande exempel när vi på olika orter kommer i likartade situationer, eller kan det inte vara så?

 

Ja, hur som helst, och kanske i synnerhet om någon känner sig träffad av ovan nämnda, så skickade Gud mig genom en av mina kära gamla vänner ett underbart bildspel som kanske i någon grad kunde få tjäna som plåster på såren. Håll till godo och gläd dig åt de underbara gåvor vår Herre och Skapare möjligen har att erbjuda dig genom denna länk!

 

 

 

Vad annat finns i tiden just nu? Vad om allt det som skrivs och sägs om år 2012? Vad om Jesu andra ankomst? Vad har vi att vänta oss inom en nära framtid? Kanske långt närmare än vi tror? Trygghet!… eller otrygghet?

 

Visste du att det exakta datum som är kopplat till Mayakalenderns slut står i antågande nu om bara några få dagar, nämligen redan den 28 oktober 2011, och inte, som alla tror och skriver, den 21 december 2012? Nå, det visste inte jag heller förrän igår, Dag Fyra alltså, men så påstås det i varje fall från mera sakkunnigt håll som det verkar… Men vad exakt som kommer att hända vid eller efter den tidpunkten tycks vara mera ospecificerat, åtminstone vad gäller yttre fysiska händelser… Däremot tycks de flesta lärare som talar om dessa ting vara ganska eniga om att det handlar om vars och en egen inre rening, dvs något som för mig åtminstone framstår ganska mycket som den rening som kommer till oss genom Guds ord, ja, och inte minst den rening några av oss kanske associerar med orden ”rättfärdighet genom tro” och orden ”1888 års budskap.” Dessa sistnämnda ting är givetvis mycket viktiga, åtminstone för mig, och jag för min del knyter gärna an de tankarna till allt sådant som hör ihop med att vara redo inför Messias andra ankomst… liksom även inför varje morgondag, vare sig det nu är på kort, nuet, eller lång sikt…

 

Nu är det ju sagt att ingen vet tiden och stunden för Jesu ankomst… (Jämför Rom 13:11 likasom även Matt 24:36; Markus 13:32). Å andra sidan så har ju Ellen White gjort både det ena och det andra av följande uttalanden:

 

”Åter och åter fastställdes olika tider för Herrens ankomst, och dessa idéer sökte man påtvinga bröderna; men Herren visade mig, att alla sålunda fastställda tider skulle gå förbi, emedan prövningstiden måste komma före Kristi ankomst, och att varje fastställd tid, som gick förbi, skulle rubba Guds folks tro. På grund härav beskyllde man mig för att vara den onde tjänaren, som säger i sitt hjärta: ”Min Herre dröjer.” ”

(E. G. White, Adventbudskapet, sid. 30)

 

”Bergen skälvde såsom löv för vinden och kastade omkring ojämna klippblock överallt. Havet kokade som en gryta och uppkastade stenar på stranden. Och under det Gud tillkännagav dagen och stunden för Jesu ankomst och förkunnade för sitt folk det eviga förbundet…”

(E. G. White, Adventbudskapet, sid. 44)

 

Ja, det är kanske inte alltid så lätt att bli klok på vad saker och ting verkligen handlar om, särskilt då när det gäller profetior rörande händelser som ännu inte ägt rum, eller som vi fortsättningsvis applicerar bara på någon förväntad framtida händelse... Jag tror att det i detta läge är klokt att ta till sig Jesu egna ord om hur vi ska handskas med profetior, nämligen genom att komma ihåg inget annat än de ord som verkligen sagts alltifrån begynnelsen, och sedan, med eftertanke, betrakta varje skeende i vardagen för att utröna i vilken mån sådana skeenden inneburit en uppfyllelse av någon av Gud given profetia. Jämför Johannes 14:28-29! Ja, annars är det ju så oerhört lätt att man på olika sätt, genom sina egna förutfattade meningar, skapar sig felaktiga förväntningar och i slutändan kanske till och med inte ens känner igen profetians uppfyllelse när den faktisk äntligen kommer… Ja, verkligheten stämmer ju inte ihop med det man alltid gått och trott och hoppats på. Man kan då bli besviken, fastän kanske verkligheten är långt mycket bättre än de förväntningar man själv byggt upp i sin inre tankevärld. Eller har jag kanske fel? Kanske är detta bara min egen erfarenhet? Inte din?

 

Som du säkert märkt så har jag fokuserat ganska mycket just på det som har med Guds egen tideräkning och kalender att göra. Guds Ord gör det ju väldigt tydligt, inte minst genom den 1:a ängelns budskap, att det är nuet, varje nu, som är viktigt. Det är ju bara i nuet vi kan välja och fatta beslut, eller hur? I morgon har ännu inte kommit, och igår kan vi inte ändra på…

 

För mig har det bara blivit allt tydligare att Gud från tidens morgon stämt träff med oss var och en på ett alldeles särskilt sätt vid vissa tidpunkter, nämligen under vissa regelbundna dagar som vi kallar sabbater. Det handlar ju inte bara om den sjunde dagen i varje vecka sedan Skapelsens början, men även om vissa speciella festdagar som definieras på basis av de himlakroppar Gud skapade på skapelseveckans fjärde och mittersta dag. Jämför ordet chiasma, vilket ord beskriver Skriftens sätt att i varje berättelse centrera det som Gud sätter allra högst och ser som allra viktigast. Varför skulle Skaparen själv någonsin vilja vända bort vårt fokus ifrån de delar av Hans egen tideräkning som är baserade just på det oerhört vackra universum som Han själv skapat åt oss alla att njuta av? Finns det inte anledning att ifrågasätta våra egna traditionsgrundade tankar rörande exakt vilka lagar som är avskaffade och vilka som inte är det? Eller är det inte en viss skillnad mellan de ”ceremoniallagar” som människor själva skapat sig och de riktlinjer som Gud själv en gång för alla påbjudit? Ja, jag tänker på de ritualer och ”ceremoniallagar” som med tiden alltmer omformats och avlägsnat sig från den ursprungliga poängen, nämligen på basis av människors egna missuppfattningar och på grund av människors bristande insikt om skillnaderna mellan Gud egna ord, exempelvis så som de ursprungligen förmedlades genom Moses, å ena sidan, och, å andra sidan, senare generationers tolkningar och omtolkningar av nämnda Guds ord?

 

I morse, tidigt den Sjätte Dagens morgon, läste jag Paulus brev till Galaterna. Jag kom då att lägga märke särskilt till Paulus hänvisning till en viss lag som antas ha givits 430 år efter ett visst löfte till Abram. Vad exakt var det som hände vid den tidpunkten 430 år efter löftet till Abram? Var detta den tidpunkt då Moses gavs alla de instruktioner han gavs där uppe på toppen av berget Sinai? Eller är det den tidpunkt, den exakta dag, då Gud ledde sitt folk ut ur Egypten, och då Han på det sättet uppfyllde sitt löfte, fulländade sitt förbund, sin överenskommelse, sin lag, sitt kontrakt, det som upprättats mellan Gud och Abram? Tänk efter! Kanske kan lite eftertanke åt det hållet väcka ytterligare tankar och tända en gnista som väcker liv i dessa Pauli ord?

 

 

 

Nu har jag ju märkt att ju längre detta mitt studium av Guds egna tider, såsom de definieras i Guds Ord, har pågått, ju mera ensam har jag blivit rörande förståelsen av vissa viktiga detaljer som tydligen sedan århundraden glömts bort, nämligen i följe det som finns beskrivet i den Daniels profetia vi så väl känner från Daniels bok 7:25. Exempelvis har jag ju under senaste året räknat Bibelns månader på sådant sätt att Guds högtider infaller en månad senare än Karaiterna och andra som fortsättningsvis söker helighålla Guds årliga högtider enligt de instruktioner vi återfinner i 3:e Mosebok 23. Följden av detta har för min del blivit att mina ögon öppnats för vissa skeenden jag annars säkert, i likhet med det stora flertalet, skulle fortsättningsvis vara blind för…

 

Inte minst då en viss koppling mellan det som påstås vara det korrekta datot för Mayakalenderns slutpunkt, den 28 oktober 2011, å ena sidan, och, å andra sidan, den allra första begynnelsen av Skriftens år, nämligen genom den särskilda Bibliska högtidsdag och sabbat som går under namnet Basunklangens dag, den dag som utlyser att något alldeles speciellt är i görningen inom ramen för det som tillhör Guds egna högtider. Den 28 oktober 2011 är ju den dag då nymånen först kommer att vara synlig från Jerusalems horisont, och, som sagt, den dagen sammanfaller alltså med begynnelsen av den månad som enligt Skriftens instruktioner, så långt jag kan förstå, utgör månad nummer sju, det Bibliska årets sista månad… den månad som även omfattar den dag, vilken Bibeln mera exakt definierar som begynnelsen av året. Basunklangens dag utgör alltså inte bara en påminnelse om de högtider Gud utlyst under den sjunde månad som omedelbart följer, men även en första påminnelse om det nya Skriftens år som har sin början under nämnda sjunde månad…

 

Vidare upplever jag att Gud på ett alldeles särskilt, och mycket oväntat, sätt under de senaste veckorna lett mig till en ganska mycket mera insiktsfull förståelse av gamla Sjundedagsadventistiska profetiska uppfyllelser än jag någonsin tidigare haft en aning om. Nämligen rörande verkligheten bakom den stora mörka dagen i New England den 19 maj år 1780 och rörande det stora stjärnfallet den 13 november år 1833 (Jämför Matt 24:29 och Markus 13:24-25!) I förlängningen av detta mitt studium har jag kommit att se vissa kopplingar till eventuella närliggande händelser i vår egen framtid, nämligen rörande kometer och meteorer som kan verka väl så skrämmande, händelser som tycks ha förutspåtts i följe vissa tidigare dolda bibelkoder vilka specifikt anger det Judiska år som har sin början just denna höst år 2011…

 

Ja, kanske kan en sådan läsning te sig nästan alltför spännande, eller till och med skrämmande? Men då är det ju skönt att dagligen och stundligen kunna känna att man vilar tryggt och säkert i Guds egen hand och under Guds eget beskydd där Han, som ingen annan, leder oss var och en steg för steg fram genom livet.  – För vilket annat försäkringsbolag kan någonsin försäkra någon bland oss från att drabbas av sådant som verkligen har med himmelska makter att göra, eller hur?

 

I slutändan (jämför även denna länk, särskilt sista meningen i första paragrafen) upplever jag en oerhörd glädje och tacksamhet över det arv vi fått att förvalta i allt det som i sanning hör ihop med Adventrörelsen och den inriktning Adventrörelsens pionjärer hade. Att fokusera på detta som rör hur jag, tillsammans med min familj och mina medmänniskor i stort, ska kunna bli renade i tanke, ord, och handling från allt sådant som håller oss tillbaka från de välsignelser vår Skapare sedan tidens begynnelse önskar överösa de sina med, att vara och bli bättre medmänniskor, att leva mera hälsosamt, att i allo bli mera ett med alla de karaktäristika som kännetecknar Kärlekens och Livets Gud och Skapare… I allt detta upplever jag en djup och verklig trygghet.

 

 

Med en innerlig önskan om att Guds, vår Skapares och Friköpares, frid ska fortsättningsvis få råda över, få hela, och få stärka de band som håller vars och ens våra familjer och hem samman,

 

Tills nästa gång vi hörs,

Shalom,

 

Gunnar Anders Smårs Jr ©

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

            Utan obligo. Privat mellan parterna. Tree of Life ©

יהוה אלהים